Översyn av yrket personlig assistent – ett viktigt yrke som förtjänar bra villkor

Inlagt av i jan 26, 2020 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Den 15 januari 2020 presenterade regeringen utredningen Översyn av yrket personlig assistent – ett viktigt yrke som förtjänar bra villkor, SOU 2020:1.

Syftet med denna utredning har varit att undersöka hur personliga assistenters villkor ser ut i både kommunal och privat verksamhet. Utredarna har även tittat på hur villkoren ser ut i brukarkooperativ och hos assistansanvändare som anställer sina egna assistenter. Den ska också belysa de personliga assistenternas möjligheter till introduktion, information och fortbildningsinsatser och vid behov föreslå åtgärder som leder till förbättringar.

Utredarna ska däremot inte föreslå några ändringar i den arbets- eller arbetsmiljörättsliga lagstiftningen. De ska inte heller lämna förslag som rör rätten till personlig assistans enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken. De ska inte heller utreda frågan om utbildningskrav för personliga assistenter.

I första hand är utredarnas uppdrag att kartlägga personliga assistenters arbetsförhållanden och lämna förslag på lagändringar vars syfte är att ändra de villkor som ställs på assistansanordnare för att betala ut assistansersättning. 

Utredarna har lagt stort fokus på att fånga de personliga assistenternas egen syn på arbetsvillkor och arbetsförhållanden. De har också skickat ut en enkät som närmare 1000 assistenter har besvarat.

De förutsättningar som krävs för yrket personlig assistent kan man hitta i LSS-lagen . Därför anser utredarna att det är självklart att även få assistansanvändarnas perspektiv för att göra översynen så korrekt som möjligt.

De slutsatser som framkommer i utredningen är att staten har ett övergripande ansvar för assistenters arbetsvillkor, det innebär att ”Staten reglerar utförandet av personlig assistans och finansierar insatsen tillsammans med kommunerna. Samtidigt är det assistansanvändarna som väljer vem som ska utföra assistansen.”

LSS-lagen bygger på att målen för personlig assistans ska kunna uppfyllas genom att de som har personlig assistans har ett stort inflytande över innehållet i sin assistans och hur den ska organiseras och genomföras.

Staten ansvarar också för att följa hur utförandet av personlig assistans utvecklas. I det ansvaret ingår att de ska hålla koll både så att målen för personlig assistans nås och att de som arbetar som personliga assistenter har goda arbetsförhållanden.

Huvudansvaret för assistenternas arbetsvillkor och arbetsmiljö ligger på arbetsgivarna. Men staten har, enligt utredarnas bedömning, ett ansvar för att agera om det finns systemfel som gör att assistenterna har dåliga arbetsförhållanden. 

I utredningen kan man också läsa att statens olika sätt att styra assistansen kan delas in tre olika sätt att styra:

  • styrning baserad på reglering,
  • styrning baserad på ekonomiska incitament och
  • styrning baserad på information eller kunskap. 

Många av de problem som utredningen identifierat gällande assistenternas villkor beror på osäkerhet eller bristande kunskaper. Utredarna bedömer att staten har bäst förutsättningar att förbättra villkoren för de personliga assistenterna och bibehålla assistansanvändarnas självbestämmande genom att främst använda de styrmedel som bygger på kunskaps- och informationsspridning.

Men de bedömer också att staten i vissa fall även behöver använda sina två andra medel, reglering och ekonomiska incitament.

I utredningen föreslås bland annat att lagstiftningen ändras så att assistenternas arbetsgivare ansvarar för sin personals sjuklönekostnader och därmed får starkare ekonomiska incitament för att förebygga sjukdom och arbetsskador för sina anställda.

Ekonomiska incitament innebär i det här fallet någon slags ekonomisk belöning som ska användas för att påverka en dålig effekt av arbetsmiljön på en arbetsplats. Det kan till exempel användas förebygga sjukdom och arbetsskador hos de anställda.

Utredarna bedömer att staten bör ta ett större
ansvar för att underlätta för privata assistansanordnare att säkerställa att deras assistenter har tillräcklig kompetens för att känna sig
trygga i sin yrkesroll.
De har sett att behovet av tillräcklig kompetens har ökat, bland annat som en effekt av att allt färre assistansanvändare väljer en kommunal utförare.
Dessutom har kraven på assistenternas kompetens ökat, bland annat
som en följd av att fler assistansanvändare har behov av aktiv tillsyn
och mer sjukvårdsnära arbetsuppgifter.

Utredarna bedömer att bättre arbetsvillkor för assistenterna och ett ökat självbestämmande för assistansanvändarna kan staten bidra till genom forskning inom tre områden:
*om hur olika faktorer påverkar arbetsmiljön
*om samspelet mellan assistansanvändare och assistenter och till sist,
*vilken betydelse organiseringen av arbetsledning har för självbestämmande och arbetsförhållanden.

I utredningen framkommer det dock vissa svårigheter. De tre största problemen som de identifierat är:
*osäkra anställningsvillkor
*brister i arbetsmiljö
*osäkra arbetsuppifter

Dessa anser utredarna är svåra att åtgärda genom tydligare reglering på grund av följande:

*Anställningsvillkoren regleras främst av arbetsmarknadens parter
*Arbetsmiljölagen gäller för alla yrken
*De bedömer att det inte är rimligt med en särreglering för personlig assistans.

De har också kommit fram till att det inte är rätt att detaljreglera personliga assistenters arbetsuppgifter i syfte att förbättra villkoren för assistenterna.

I utredningen bedöms det att tillämpningen av LSS och arbetsmiljölagstiftningen
kan utvecklas, framför allt genom ökad kunskap om vad lagstiftningen innebär och syftar till. De bedömer att staten behöver ge assistansanvändare, arbetsgivare och assistenter stöd för att utveckla
samsynen kring arbetsvillkor och arbetsmiljö.

För att ta del av hela utredningen klicka på länken längst upp i detta inlägg.

Lämna kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hoppa till verktygsfältet