”Mitt liv är som en bergochdalbana” – Ida Lindblad

Inlagt av i feb 14, 2020 i Okategoriserade | 0 kommentarer

Hej!

Mitt namn är Ida Lindblad och jag är 32 år. Jag bor i Kungälv tillsammans med min sambo och trivs väldigt bra med livet. Mina intressen är att skriva, främst poesi, måla, lyssna på musik, shoppa, kolla på film och att umgås med min sambo och familj.

Mitt intresse för att skriva har funnits hos mig under många år. Det har varit och är mitt sätt att uttrycka mig på. Då jag har talsvårigheter p.g.a. en fysisk cp-skada, kan det vara svårt att förstå mitt tal för ovana personer, men genom skriften och orden gör jag mig förstådd.

I gymnasiet gjorde jag ett projektarbete, där jag samlade mina dikter och satte ihop dom till böcker. Jag tog kontakt med ett tryckeri, som hjälpte mig att trycka upp böckerna. Sedan sålde jag dom på egen hand. Det blev uppskattat och jag vet att många blev hjälpta av att läsa mina ord, att man inte behöver vara ensam om att ha sådana känslor. Det var lite min poäng med böckerna – att visa att ”just du” inte är ensam och att det är okej att känna sig vilsen ibland.

Jag är glad att få chansen att få skriva för Mitt funktionshinder och jag hoppas att ni kommer att gilla mina texter. Här nedan kommer ett utdrag från förordet i min diktbok.

Ha det fint!

”Livet kan gå upp och ner för alla människor. Man kan vara glad eller

ledsen, stark eller svag, stabil eller hamna i kriser… Tankar har

också alla, men hos en del personer kanske tankarna är tyngre än

vad de är hos andra. Att dessutom ha ett funktionshinder och vara

beroende av personlig assistans dygnet runt kan innebära tunga och

svåra situationer i vardagen.

Jag började skriva dikter 2003. Det året fick jag bara fler och fler

mörka tankar i mitt huvud och till slut kände jag att det inte gick.

Det var för tungt att ha alla funderingar inom mig. Det kändes

också som att ingen förstod hur ont mitt inre gjorde. Jag kände mig

så ensam och ibland blev känslan av att vara värdelös stark. På så

vis började jag skriva ner mina ord. Det var ett sätt för mig att lätta

på trycket, att få ur mig alla tankar och känslor med hjälp av

bokstäver och ord. Till en början skrev jag bara dagböcker, men

efter ett tag liknade meningarna mer och mer dikter till formen.”

Lämna kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hoppa till verktygsfältet