BLOGGINLÄGG

Översyn av yrket personlig assistent – ett viktigt yrke som förtjänar bra villkor

Inlagt av i jan 26, 2020 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Den 15 januari 2020 presenterade regeringen utredningen Översyn av yrket personlig assistent – ett viktigt yrke som förtjänar bra villkor, SOU 2020:1.

Syftet med denna utredning har varit att undersöka hur personliga assistenters villkor ser ut i både kommunal och privat verksamhet. Utredarna har även tittat på hur villkoren ser ut i brukarkooperativ och hos assistansanvändare som anställer sina egna assistenter. Den ska också belysa de personliga assistenternas möjligheter till introduktion, information och fortbildningsinsatser och vid behov föreslå åtgärder som leder till förbättringar.

Utredarna ska däremot inte föreslå några ändringar i den arbets- eller arbetsmiljörättsliga lagstiftningen. De ska inte heller lämna förslag som rör rätten till personlig assistans enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken. De ska inte heller utreda frågan om utbildningskrav för personliga assistenter.

I första hand är utredarnas uppdrag att kartlägga personliga assistenters arbetsförhållanden och lämna förslag på lagändringar vars syfte är att ändra de villkor som ställs på assistansanordnare för att betala ut assistansersättning. 

Utredarna har lagt stort fokus på att fånga de personliga assistenternas egen syn på arbetsvillkor och arbetsförhållanden. De har också skickat ut en enkät som närmare 1000 assistenter har besvarat.

De förutsättningar som krävs för yrket personlig assistent kan man hitta i LSS-lagen . Därför anser utredarna att det är självklart att även få assistansanvändarnas perspektiv för att göra översynen så korrekt som möjligt.

De slutsatser som framkommer i utredningen är att staten har ett övergripande ansvar för assistenters arbetsvillkor, det innebär att ”Staten reglerar utförandet av personlig assistans och finansierar insatsen tillsammans med kommunerna. Samtidigt är det assistansanvändarna som väljer vem som ska utföra assistansen.”

LSS-lagen bygger på att målen för personlig assistans ska kunna uppfyllas genom att de som har personlig assistans har ett stort inflytande över innehållet i sin assistans och hur den ska organiseras och genomföras.

Staten ansvarar också för att följa hur utförandet av personlig assistans utvecklas. I det ansvaret ingår att de ska hålla koll både så att målen för personlig assistans nås och att de som arbetar som personliga assistenter har goda arbetsförhållanden.

Huvudansvaret för assistenternas arbetsvillkor och arbetsmiljö ligger på arbetsgivarna. Men staten har, enligt utredarnas bedömning, ett ansvar för att agera om det finns systemfel som gör att assistenterna har dåliga arbetsförhållanden. 

I utredningen kan man också läsa att statens olika sätt att styra assistansen kan delas in tre olika sätt att styra:

  • styrning baserad på reglering,
  • styrning baserad på ekonomiska incitament och
  • styrning baserad på information eller kunskap. 

Många av de problem som utredningen identifierat gällande assistenternas villkor beror på osäkerhet eller bristande kunskaper. Utredarna bedömer att staten har bäst förutsättningar att förbättra villkoren för de personliga assistenterna och bibehålla assistansanvändarnas självbestämmande genom att främst använda de styrmedel som bygger på kunskaps- och informationsspridning.

Men de bedömer också att staten i vissa fall även behöver använda sina två andra medel, reglering och ekonomiska incitament.

I utredningen föreslås bland annat att lagstiftningen ändras så att assistenternas arbetsgivare ansvarar för sin personals sjuklönekostnader och därmed får starkare ekonomiska incitament för att förebygga sjukdom och arbetsskador för sina anställda.

Ekonomiska incitament innebär i det här fallet någon slags ekonomisk belöning som ska användas för att påverka en dålig effekt av arbetsmiljön på en arbetsplats. Det kan till exempel användas förebygga sjukdom och arbetsskador hos de anställda.

Utredarna bedömer att staten bör ta ett större
ansvar för att underlätta för privata assistansanordnare att säkerställa att deras assistenter har tillräcklig kompetens för att känna sig
trygga i sin yrkesroll.
De har sett att behovet av tillräcklig kompetens har ökat, bland annat som en effekt av att allt färre assistansanvändare väljer en kommunal utförare.
Dessutom har kraven på assistenternas kompetens ökat, bland annat
som en följd av att fler assistansanvändare har behov av aktiv tillsyn
och mer sjukvårdsnära arbetsuppgifter.

Utredarna bedömer att bättre arbetsvillkor för assistenterna och ett ökat självbestämmande för assistansanvändarna kan staten bidra till genom forskning inom tre områden:
*om hur olika faktorer påverkar arbetsmiljön
*om samspelet mellan assistansanvändare och assistenter och till sist,
*vilken betydelse organiseringen av arbetsledning har för självbestämmande och arbetsförhållanden.

I utredningen framkommer det dock vissa svårigheter. De tre största problemen som de identifierat är:
*osäkra anställningsvillkor
*brister i arbetsmiljö
*osäkra arbetsuppifter

Dessa anser utredarna är svåra att åtgärda genom tydligare reglering på grund av följande:

*Anställningsvillkoren regleras främst av arbetsmarknadens parter
*Arbetsmiljölagen gäller för alla yrken
*De bedömer att det inte är rimligt med en särreglering för personlig assistans.

De har också kommit fram till att det inte är rätt att detaljreglera personliga assistenters arbetsuppgifter i syfte att förbättra villkoren för assistenterna.

I utredningen bedöms det att tillämpningen av LSS och arbetsmiljölagstiftningen
kan utvecklas, framför allt genom ökad kunskap om vad lagstiftningen innebär och syftar till. De bedömer att staten behöver ge assistansanvändare, arbetsgivare och assistenter stöd för att utveckla
samsynen kring arbetsvillkor och arbetsmiljö.

För att ta del av hela utredningen klicka på länken längst upp i detta inlägg.

Läs mer

Hundmässan 2020

Inlagt av i jan 20, 2020 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Hallå på er! Nu var det längesen vi skrev något här… Det har hunnit bli nytt år, även om det bara gått en knapp månad in på 2020.

Mässan My Dog, även kallad hundmässan, brukar ju vara där första helgen i januari. Det var den såklart även i år. Var ni där undrar kanske någon nu. Det är klart vi var!

Vi valde att gå på söndagen eftersom det brukar vara lite mindre folk och större möjligheter att komma fram till hundarna då. Vår chansning visade sig vara en bra chansning, det var gott om plats för oss att röra oss och komma fram till hundarna.

Vi fick bland annat möjlighet att kela med den här lilla sötnosen.

Jag, Andrew, har aldrig varit speciellt intresserad av en så liten hund på grund av att de just är så små och det skulle bli jobbigt för mig att ta upp i knät och så, om inte hunden har möjlighet att hoppa upp på något för att sedan gå över till mitt knä. Så en stund senare gick vi vidare och jag har ju en speciell svaghet för Golden retriever- hundar. Jag kan inte riktigt förklara varför men det bara är så att jag verkligen fastnat för dem, som ni ser här.

Men det som var kanske mest intressant i år var polishundarna. Vi fick möjlighet att träffa två hundar med sina respektive poliser. En schäfer och en mindre hund, tyvärr kommer jag inte ihåg vad det var för ras.

 

Vi fick bland annat lära oss av poliserna att det generellt är så att de större polishundarna, till exempel schäfrar är utbildade att söka, spåra och försvara både sig själva och den polis som de arbetar tillsammans med. Medan de mindre ofta är mer specialiserade på att hitta till exempel droger eller vapen. Väldigt intressant!

Vi tittade även på några av de föreställningar som pågick under dagen.

Läs mer

Musse och hans vänner på äventyr

Inlagt av i dec 2, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Musse och Mimmi, de får mig att tänka på vår resa till Frankrike i somras och vårt besök på Disneyland Paris.

Det får mig också att tänka på pepparkakshus. Pepparkakshus? Va, var är den kopplingen undrar säkert någon nu.

Jo, som jag tror att jag skrev i ett inlägg för ungefär ett år sedan så har vi en tradition att vi gör eget pepparkakshus varje år. Tradition innebär ju att det såklart blev även ett i år.

Det började ju med färdiga mallar som sedan gick över till egna mallar och det ena pepparkakshuset mer galet än det andra. Vi har gjort feskekôrka, Big Ben och parlamentet, Bag End, kubhusen i Rotterdam och till och med Kebnekaise. Vad blev det i år? Jo, traditionen de senaste åren har ju varit att vi byggt något från sommarens resa. Då kan ni säkert lista ut vad årets pepparkaksbygge har blivit – Disneyslottet!

Men hur tusan lyckas man göra ett slott utan färdiga mallar? Nja, det visade sig till och med vara lite för avancerat för vår del. Vi googlade runt och hittade mallar till vad som nu har blivit vår egen tolkning av ett Disneyslott. Det har varit en ganska lång och komplicerad process att få till det, framförallt de runda formerna till tornen.

Ni kanske känner igen några av figurerna? Vi har Musse och Mimmi såklart, ser ni vem som ligger i vaggan där? Sir Väs, ormen i den tecknade versionen av Robin Hood.

Vi har också besök av Snövit och askungen.

Ser ni vem som står och lurar bakom tornet? Kanske får ni lite hjälp av textraden Snart är det jag som är kung! 

Det är Simba, från Lejonkungen!

Läs mer

Mössens (h)julafton på Dalheimers Hus

Inlagt av i dec 2, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Hej på er!

Jag fick till mig för någon dag sedan att det inte framgick på ett tydligt sätt när julavslutningen på dansen var. Den var nu i tisdags, alltså 26 november. Beklagar att detta inte framgick tydligt. För framtida julavslutningar eller sommaravslutningar ska vi försöka vara tydligare med när och var den är. Det kostar ingenting att gå dit och titta och dörren brukar stå öppen under träningen, så det är bara att komma in om man är intresserad och råkar ha vägarna förbi. Det kan till och med hända att du blir uppbjuden på dansgolvet.

Men hur var julavslutningen i år då? Den var mycket rolig! Som vi skrev i förra inlägget var temat Mössens julafton.

Vi valde att gå all in, mer än vad vi brukar. Ni kanske minns att vi var på Disneyland i somras. Vilka hittar man där? Jo, bland annat dessa två.

Kvällen började med lite vanlig bugg, men efter en stund stoppades musiken och det var dags att förbereda sig för årets klubbmästerskap.

Vi ställde oss startklara på dansgolvet och så fort musiken började spela igen körde vi järnet. Det var svettigt att dansa i Musse Pigg-utklädnad i en dryg timme kan jag säga!

Tävlingen gick ut på att man skulle tolka låtarna på bästa sätt och dansa i rätt takt. Om det var några fler kriterier som domarna kollade på vet jag inte.

Efter en ruskigt svettig timme var det dags för lite julfika, även den med ett mus-relaterat tema så klart. Temat på fikat var nämligen ost. Vissa bitar var snyggt upplagda på små musfällor. Japp, fullt fungerande musfällor. Så det gällde att passa sig så att man inte fastnade.

Självklart hade även våra tränare gjort sin egen tolkning av temat.

Visst var de fina?

Hur gick det i tävlingen då? Det gick bra! Utifrån de två eller tre priskategorier som fanns vann vi en – bästa tolkning av temat!

Nu tar rullstolsdansen jullov och är tillbaka någon gång i februari igen. Exakt datum har jag i skrivande stund inte koll på. Då är just du varmt välkommen till Hultbergssalen på Dalheimers hus!

Läs mer

Älskar du musik och dans? Då är detta något för dig!

Inlagt av i nov 24, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Tycker du om musik? Tycker du om att röra dig till musik? Tycker du om dans? Då är detta garanterat något för dig. Vi håller, som många av er känner till, på med rullstolsdans och har gjort i drygt sex år tillsammans. Jossan har varit aktiv rullstolsdansare längre än så, fast då med sin dåvarande assistent som danspartner.

Neuroförbundet Göteborg håller en gång i veckan i rullstolsdansträning på Dalheimers Hus i Majorna i Göteborg. De lär ut tips och tricks på hur man kan utveckla sitt dansande, ibland håller de själva i träningen och ibland tar de in tränare utifrån.

Vilka danser dansar vi på träningarna då? Väldigt många olika, allt från bugg till modern vals och samba till gammelvals och hambo. Detta är bara ett litet axplock av allt vi tränar.

Vi har tidigare endast dansat genom att jag är den som driver båda rullstolarna i den riktning vi dansar. Detta har blivit för tungt i och med att min kropp har blivit väldigt sliten i framförallt händer, armar och axlar. Så då har vi börjat öva på att använda en så kallad ”motor”. Vad är nu detta, undrar säkert någon. Det innebär att vi med hjälp av en tredje person, en av Jossans assistenter i vårt fall, får hjälp att synkroniserat förflytta oss över dansgolvet.

Vi har även testat att med hjälp av en pinne som sitter fast i Jossans rullstol. Men detta har vi ännu inte testat tillräckligt mycket för att veta om det fungerar bra för oss. Tanken med pinnen är att jag på ett lättare sätt ska kunna förflytta våra rullstolar på egen hand.

Det finns många sätt att utveckla dansandet.

Vi är ett av de två par i Sverige som dansar två rullstolsanvändare tillsammans, det andra paret är två av våra tränare. Det vanligaste är dock att man har en stående partner.

Här dansar jag tillsammans med vår tränare i gammeldans.

Neuroförbundet Göteborg är den just nu största klubben i Sverige som håller i rullstolsdansträningar och tävlingar. De arrangerar, förutom de vanliga träningarna, träningsläger och tävlingar.

Under träningslägren, som brukar vara en helg under hösten, är det de inhyrda tränarna som håller i träningarna där de olika passen är indelade i respektive tränares expertis-område.

Då finns det möjlighet att öva mer på de tips man fått tidigare och även få mer tips.

När är de ”vanliga” träningarna? De är på tisdagskvällar klockan 18:00-20:00 i Hultbergssalen på andra våningen i Dalheimers Hus.

Nästa vecka är det terminsavslutning och varje år har de något tema både på julavslutning och sommaravslutning. Denna julavslutningens tema är Mössens julafton. Det ska bli spännande att se hur alla har tolkat temat.

Låter detta som något som du vill testa på? Då tycker jag absolut att du ska ta dig till Dalheimers Hus någon tisdagskväll under våren. I skrivande stund är jag inte helt säker på när vårterminen börjar.

Läs mer

Berlin – Berlinmuren, födelsedag och ambassadbesök

Inlagt av i nov 17, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Ja, då var det dags att resa vidare till vår sista destination för den här resan – Berlin.

Vi hade även den här dagen drygt 50 mil att köra, så vi började tidigt och styrde norrut.

Några timmar senare var vi alltså framme i Berlin och utanför vårt hotell. Vi stannar utanför och en av oss går in och frågar i receptionen hur vi skulle göra med parkering. Vi fick veta att vi kunde parkera i garaget, det var bara det att för att komma in i själva garaget var vi tvungna att köra in i en stor bil-hiss… Läskigt! Men vi gjorde som det var tänkt och körde in i hissen, tryckte på rätt knapp och väntade. Det kändes som en evighet, men till slut öppnades dörrarna och vi kunde köra ut. Tycker man att det är läskigt att köra stor bil när det är mycket yta runt om så är det verkligen en utmaning i trånga utrymmen… Det var knappt att bilen fick plats i hissen, men det gick.

Ute ur bil-hissen lokaliserade vi snabbt hissen till själva hotellet och tog oss upp till våra rum.

När vi vilat en stund var klockan dags för middag. Vi orkade inte ta oss ut igen för att leta efter någonstans att äta, så vi gick ner till hotellrestaurangen istället för att äta en mycket god middag innan vi gjorde kväll och gick och la oss.

Nästa dag var en speciell dag. Det var nämligen min, Andrews, födelsedag. 

Men frukost på sängen blev det inte, däremot fick jag en liten sång. 

Dagen spenderade vi med att besöka flera kända platser, bland annat Checkpoint Charlie som var en gränsövergång under andra världskriget där den amerikanska sektorn var på ena sidan och den sovjetiska på andra sidan.

Vi gick också och tittade på en del av muren som fanns bevarad. Där fanns också ett museum där man kunde följa murens uppkomst och fall. Jag fick en obehaglig känsla av att stå och titta på muren, som egentligen var två murar med ett några meter brett bevakat område mellan dem.

Efter att vi tagit del av dessa viktiga historiska händelser började det bli dags för oss att dra oss mot Alexanderplatz och det tv-torn som finns där. Jag hade nämligen bokat bord där för en mysig födelsedagsmiddag. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

När vi kom fram till tornet och pratade med personalen som kontrollerade bokningar och biljetter fick vi veta att vi inte fick lov att komma in i tornet.

De förklarade att hissen började en våning upp. Okej, det är ingen fara tänkte vi. De trapporna, som vi kunde se från där vi stod, klarar vi att ta oss upp för eftersom vi ju var flera som kunde hjälpas åt. Men nej, vi fick inte ens komma in för att försöka. Nähä, där försvann den planerade och redan betalda middagen… Irriterad och hungrig behövde jag nu tänka om. Eftersom det var jag som fyllde år så tyckte de andra att jag skulle få välja matställe ändå. Så vi började leta runt och jag formulerade ett mail till restaurangen i tornet om att vi inte fick lov att ta oss upp och därför var tvungna att göra en sen avbokning av vår middag. 

När den värsta irritationen lagt sig och jag fått iväg mailet lokaliserade jag snabbt en pastarestaurang på samma torg som vi gick till och åt en riktigt god middag istället. Surt att planen inte blev som det var tänkt men riktigt lyckat ändå till slut.

Mätta och belåtna tog vi oss sedan hem till hotellet igen och vilade upp oss en stund innan vi gick ner till hotellrestaurangen för att ta oss lite gott att dricka.

Efter en stund går Magnus bort till bartendern och pratar en ganska lång stund. Det visar sig snart att han talat om att jag fyller år och bett dem fixa pannacotta och någon grej som gjorde att hela bordet fylldes av rök. Inte nog med en helt oväntad efterrätt fick jag dessutom ”Happy Birthday” spelad i högtalaren. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen… bilden här talar nog sitt eget tydliga språk…

Nästa dag var vår sista heldag i Berlin. Då passade vi på att besöka ytterligare en av de där sevärdheterna som man ”måste” se, Brandenburger Tor och när vi är på väg därifrån går vi förbi flera ambassader, bland annat den här:

Denna dag passade vi även på att testa kollektivtrafiken i Berlin, den fungerade väldigt smidigt.

När vi sedan kom tillbaka till hotellet åt vi middag och laddade upp inför bronsmatchen. Vilken match det blev! Svenskorna tog tidigt ledningen med 2-0. Engelskorna skulle hinna reducera till 2-1 innan paus, men lyckades aldrig komma ikapp. Precis i slutminuterna var de dock nära, men Nilla Fischer räddade på mållinjen och bronset gick till Sverige.

Efter ytterligare en händelserik dag packade vi ihop oss för att tidigt nästa morgon börja färden hemåt.

Efter frukost packade vi in oss i bilen igen, tog den läskiga hissen ut och körde mot Rostock, där vi skulle ta båten till Trelleborg.

Väl ombord på båten satte vi oss för att äta mat, för min (Andrews) del blev det spaghetti och köttfärssås. Vi var alla väldigt trötta och sega på båten och vi visste att den skulle ta ganska många timmar, men vi hade ingenstans att sträcka ut oss och vila ordentligt eftersom det mest var stolar och de soffor som fanns var redan upptagna.

Till slut gick vi och frågade i receptionen om handikapphytten var ledig och vad det skulle kosta att hyra den. Den var ledig och kostade inte jättemycket (kommer inte ihåg exakt pris nu), så vi skramlade ihop våra sista euros och betalade för att få låna hytten.

Det tog inte många sekunder innan jag och Jossan slängde oss ner i varsin av de undre sängarna och jag somnade snabbare än blixten. Anna la sig bredvid Jossan, Marian satte sig i Jossans rullstol och Magnus kröp ner halvt under våra sängar och låg på golvet. Så där sov/ vilade vi i några timmar innan det var dags att hoppa upp och ta oss ut till bilen igen för att åka den sista biten hem.

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet